Gilla läget

Det är bara att gilla läget som Tomas Ledin sjunger, SSRK träningen idag gick skapligt efter förutsättningarna. Svärfar var hundvakt på förmiddagen när golvläggaren var här och la in underlaget för den nya mattan i lillrummet, sedan var Piri och Råbert på dagis på eftermiddagen, så det har inte varit någon vila. Sedan slår husse till med SSRK träning i Mackmyra på kvällen. Nu när jag sitter och skriver det här har hon gått och lagt sig med kors i ögonen.
Träningen hade tre stationer, närsök & markering, walk-up och styrningsövningar. Vi började med närsök, som vi inte har tränat tidigare, så vi började från grunden. Efter introduktionen tillsammans med en ny visselsignal så började hon förstå, nöjd med övningen fast vi måste helt klart befästa vad signalen betyder. Vi gick sedan fot genom skogen för att prova några enkla markeringar, det gick också bra och vi stegade glatt iväg till stationen med walk-up. Han som ledde övningen hade sagt att övningarna skulle anpassas efter hundarnas färdighet vid genomgången så vi borde ju klara någon del, men var lite osäker eftersom jag hört en del skott från området. Men tänkte att är vi ändå här så provar vi, vi kan ju i alla fall vara passiv.
Jag började med Piri lös och linjen startade att gå, helt utan förvarning ropade han "fasan" och första dummien visslade iväg snett ovanför oss, Piri stack som en avlöning, men fick inte fullfölja. Något försiktigare husse smög kopplet över huvudet på Piri och fortsatte framåt när linjen skulle gå igen, husse hade nu lärt sig att det inte var någon lek här nere på fältet. Piri gjorde bra ifrån sig under de följande gångerna vi gick framåt och även vid stoppen och de plötsligt kastade apporterna i varierande höjd och mängd. De varvades med dirigeringar för utvalda hundar, vi fick också chansen vid ett senare stopp, vi provade fast vi inte gjort detta utan att visa att det finns något där ute, jag gick halv vägen och skickade Piri. Hon löste det hela utmärkt och jag var mycket nöjd. Tillbaka i ledet och några förflyttningar och skott senare var det över, övningen tog 20-25 minuter och vi var 5 hundar i ledet. Han som ledde övningen såg på mig att jag gärna ville låta Piri göra en markering som avslutning efter ett bra arbete i ledet, så de andra fick göra en förflyttning till, skönt att få sluta med en fullträff efter att hon skött sig utmärkt sista delen av övningen.
Vi gick sedan för att avsluta lite lugnare med styrningsövningar, vi gjorde ett linjetag där hon fick se utlägget för att sedan prova styrning ut. Men Piri var för trött och kom bara in till mig i stället för att vända om och springa ut till apporten. Så en enkel enkel markering fick bli avslutning på SSRK träningen. Vi gick till bilen för att testa markering med kråka som vi hade tagit med, hade någon annan varit med så hoppas jag ni hade avrått mig från detta eftersom hon tydligt visat att orken börjat tryta, men ni var inte där så vi provade. Jag behöver nog inte tala om hur det gick, så vi åkte hem och provade i det hemtrevliga garaget och där fungerade det. Bra jobbat av Piri, det var en lång dag följ av en lång kväll.

Kanske, kanske inte

Ikväll kom Johanna och Tico upp för en kortare träning och för att låna scannern som de behöver imorgon när de går anlagsspår. När de kom hem till oss så regnade det, men när vi kom ut i skogen var de uppehåll och solen sken, Tico och Piri fick rasa av sig under en kort promenad eftersom de inte träffats på ett tag, bra att få röra på benen lite innan träningen startade.
Johanna gick före och Piri och jag gick bakom för att träna fotgående, sedan kastade Johanna några markeringar åt Piri med lika sorters vilt. Vissa gick bättre än andra, en del kom halvvägs in medans den stygga kråkan vart lämnad ensam i den stora skogen. Johanna och jag bollade den emellan oss några gånger innan jag kastade iväg den åt Piri, det gick bättre än tidigare men inte bra. Hon plockade i alla fall upp den. Vi avslutade med en markering med duva som Piri kom ända in med.
Dags att byta hund och Tico skulle nu få jobba, jag kastade och lade ut fyra vilt som Tico hämtade bra och lämnade till Johanna. Jag bad sedan Johanna att Tico skulle hämta en kråka som markering medans Piri satt och tittade, Piri satt fint och tittade då Tico hämtade. Men hon kom inte in med kråkan när det var hennes tur, men hon lyfte den i alla fall. Tico fick avsluta med ett linjetag där en and var utlagd. Sedan åkte vi hem.
Väl hemma så rastade jag av Piri och sedan gick jag in i garaget för att lägga in fåglarna i frysen, men tog fram en egen kråka ur frysen för att träna med imorgon. Vad gör Piri då, hon tar upp kråkan och lämnar av den till mig och husse får naturligtvis berömma, undrens tid är inte förbi. Undrar om det beror på att kråkan kom från våran egen frys, eller om hon efter träningen tänkt om. Den som läser imorgon får reda på hur det går då.

Konditionsträning

Nu är löpet över sedan någon dag och ett visst lugn sprider sig i huset, Piri uppvaktar inte längre Råbert som har varit populär ett tag. I ett försök för att dämpa skendräktigheten har vi denna gång bestämt att dra ner lite på Piris foder och att motionera henne.
Det var smygpremiär i onsdags uppe i fäbon, vi provade att låta henne springa bredvid när husse satte sig på cykeln, det gick bra så idag var det dags att prova här hemma. Det blev en runda på ca 3 km i stillsamt trav i den skuggiga skogen, mycket nytt att lära sig, mötande cyklister och annat som man bara sett då man är ute och går.
Piri skötte sig utmärkt och det här kommer vi att göra fler gånger kommande veckor, i morgon bär det av till SSRK utställning i Södertälje.

Delad glädje - dubbel glädje

Nu var det ett tag sen det blev nåt bloggat på den här sidan, men nu är det dags. Piri är på sitt 12:e löpdygn och är inte riktigt sitt vanliga jag, trots detta styrde vi kosan till Anita i Enköping för viltträning, bokat sedan i våras tillsammans med Tico. Dagen började med ett snabbt besök hos en lokal däckfirma för att fixa en pyspunka på bilens ena framdäck som vi upptäckte igår. Sedan något försenade ner till Tärnsjö för att göra sällskap med Johanna ner till Bålsta. Tico fick jobba först för att inte störas av Piri, och det funkade bra, Tico gjorde ett strålande jobb och Johanna fick lite tips av Anita, men det var mest små detaljer. Bra gjort Tico och Johanna.

Piri lyssnar uppmärksamt på Anita.

Sedan var det Piris tur att träffa de små fåglarna, och eftersom jag har sagt till några andra att bara se till de positiva sakerna när man tränar var det bara att bita ihop om något skulle gå galet. De gjorde det, men Piri gjorde för dagen en god insats trots höglöpet och gjorde hälften av alla viltövingar godkännt. Bra fart ut och fint upptag och början på inleverans, allt enligt Anita som hade placerat viltet så att inte jag såg upptagen, bara slutet som innebar hastigt stopp i skogen och tappat vilt. Svårt att vara odelat positiv, men jag gjorde mitt bästa att inte sura till. Man vill ju så gärna lyckas med allt när man är så nära. Skit samma, Piri gjorde tre helt nya bekantskaper idag, Rapphöna, Fasan och Korp. De blev upplockade med samma hastighet som anden och kråkan som vi tränat med tidigare.

Anden var den som levererades bäst för dagen

Vi skulle också prova vattendirigering, men det gick inte eftersom det blåste för mycket idag, det fick bli vattenmarkeringar eftersom varken Piri eller Tico provat att simma i vågor tidigare, de två markeringarna de fick göra gick bra. Fick beröm för fotgåendet och efter det gick det naturligtvis sämre, så vi gjorde några passivitetsövningar som avslut på träningen. Helt klart är det mycket som inte är som det brukar, så jag börjar förstå varför så många inte tränar under löpperioden, men snart är det slut på löpet och Husse ska lägga in en ett motvapen mot skendräktigheten, mindre mat och mer motion, kan även vara bra om jag följde samma råd även om jag inte löper.

Efter träningen skulle Råbert få bada i Mälaren, det var det vi lovade honom då han hoppade in i bilen i morse, så det gäller att inte svika ett löfte. Han uppskattade det även om jag kastade bort dummien, det var lite hans fel också eftersom han inte satt still och tittade åt vilket håll jag kastade. Vi fikade och pratade med Anita och Johanna innan det var dags att åka till Annika för att inspektera de senaste skapelserna, de var som väntat fina men lite trötta när vi kom. Vissa piggade på sig oväntat bra och jag önskar den nya ägaren till hane 3 lycka till, mycket hund för pengarna. Som någon sagt till oss efter vårt köp av Piri.

Nu till helgen ska jag vara funktionär på provet i Kratte Masugn på söndagen, kan inte förstå varför Tina först var lite tveksam, men efter försäkran från provledningen om att jag inte skulle vara i närheten av någon båt så fick jag lov, är viltutläggare i ÖKl på söndagen. Eftersom jag inte är med på funktionärsgenomgången borde det inte sluta med något benbrott denna gång.
Nästa event tillsammans med Piri är nu några utställningar och klanhelgen, utställningarna borde gå skapligt eftersom mat är något som nuför tiden har hög prioritet.

Ivriga vänner

Dagen började inte speciellt bra, då någon illvillig person kastade en sten genom vårt köksfönster strax efter 3 i morse, men efter en något trög frukost kom jag igång med att sätta gips i lillrummet som ska renoveras. Svärfar kom och hjälpte mig och imorgon ska vi fortsätta med att sätta upp gips. Piri har börjat löpa så dagens träning fick hon stå över, vill inte förstöra träningen för de unga hanar som skulle komma på besök idag.
Vi hade planerat ett upplägg som i stora drag skulle påminna om en start i Nkl för de som ville träna inför specialen.
Stina, Johanna, Sanna, Malin och Carolina kom med sina Tollare och mina kompisar Katarina och Laila var också med. Kennel Conovers hade tydligen samma tanke eftersom de var på plats vid Braxentjärn då vi dök upp strax efter lunch.
Jag tycker träningen gick bra för de hundar som var där, kul att så många kom och tränade. Jag fick också min beskärda del, springa och lägga ut alla vilt på söket och agera kombinerad skytt och domare. Hoppas ni som var där fick behållning av träningen.
Tina åkte upp till stugan för att schamponera Råbert, Piri fick också vara med i vattnet. Hon simmar nu fortare än Råbert som fick se sig slagen på en apport som Tina kastade.