Kanske, kanske inte

Ikväll kom Johanna och Tico upp för en kortare träning och för att låna scannern som de behöver imorgon när de går anlagsspår. När de kom hem till oss så regnade det, men när vi kom ut i skogen var de uppehåll och solen sken, Tico och Piri fick rasa av sig under en kort promenad eftersom de inte träffats på ett tag, bra att få röra på benen lite innan träningen startade.
Johanna gick före och Piri och jag gick bakom för att träna fotgående, sedan kastade Johanna några markeringar åt Piri med lika sorters vilt. Vissa gick bättre än andra, en del kom halvvägs in medans den stygga kråkan vart lämnad ensam i den stora skogen. Johanna och jag bollade den emellan oss några gånger innan jag kastade iväg den åt Piri, det gick bättre än tidigare men inte bra. Hon plockade i alla fall upp den. Vi avslutade med en markering med duva som Piri kom ända in med.
Dags att byta hund och Tico skulle nu få jobba, jag kastade och lade ut fyra vilt som Tico hämtade bra och lämnade till Johanna. Jag bad sedan Johanna att Tico skulle hämta en kråka som markering medans Piri satt och tittade, Piri satt fint och tittade då Tico hämtade. Men hon kom inte in med kråkan när det var hennes tur, men hon lyfte den i alla fall. Tico fick avsluta med ett linjetag där en and var utlagd. Sedan åkte vi hem.
Väl hemma så rastade jag av Piri och sedan gick jag in i garaget för att lägga in fåglarna i frysen, men tog fram en egen kråka ur frysen för att träna med imorgon. Vad gör Piri då, hon tar upp kråkan och lämnar av den till mig och husse får naturligtvis berömma, undrens tid är inte förbi. Undrar om det beror på att kråkan kom från våran egen frys, eller om hon efter träningen tänkt om. Den som läser imorgon får reda på hur det går då.