Turboläge inkopplat

Igår var vi nere hos Anita Norrblom och tränade, igår hann jag inte blogga, men gör det nu innan jag sticker till Åland och fiskar. Johanna, Tico, Ulrica och Råsa var också med och tränade. Det var beställt en träning med stationer som på ett WT. Anita hade tänkt ut 5 stationer med upplägg för NKl som vi skulle göra.

Station 1, enkel markering över en grusgrop, följt av linjetag över samma grop. Markering och linjetag startade med ett skott från apportkastaren, vid markering sköt hon iväg dummien med apportkastaren. Tänk vad lätt det är att överskatta sin egen och hundens kapacitet. Piri var inte första hunden på stationen vid markeringen och jag var överaskad över hur mycket hon satt och laddade vid skotten, det märktes lite redan då vi kom dit att platsen förknippas med roliga övningar och förväntningarna steg då till läge 1. Efter skotten var vi nog hastigt i läge 3 fast husse trodde 2. Resultatet blev att Piri reste sig efter skottet och satte sig inte då jag sa till första gången, när hon väl satt fick hon springa ut och hon gav till ett starttjut av upphetsning. Det har jag inte hört henne göra förut men markeringen hämtades med hög intensitet. När vi sedan gjorde linjetaget gnällde hon före och efter skottet och först ville Piri inte alls ta någon form av riktningsstyrning från husse, när jag tyckte att hon var uppmärksam så fick hon gå. Men inte sprang hon dit jag ville, inkallning och husse fick gå och lyfta apporten på andra sidan gropen. Skickade sedan Piri och hon löste uppgiften klockrent. Resultat 0 + 0 poäng.

Station 2, enkel markering med fördröjning. Anita stod ute i rutan, sköt och kastade en apport. Sedan gick hon tillbaka till Piri och mig för att tappa mig på ryggen då Piri skulle få apportera. Enkelt i teorin men det visade sig att Piri nu var i läge 4 vilket resulterade i en klockrent knallning, följt av en snabb verbal reprimand från husse. Andra försöket gick klanderfritt. Resultat 0 poäng.

Station 3, två enkla markeringar i samma linjeriktning. Husse var nu säker på att Piri skulle komma ihåg reprimanden från förra stationen och sitta fint medans Anita sköt och kastade. Knallning igen och kraftig verbal reprimand från husse. Andra försöket gick klanderfritt. Resultat 0 poäng.

Station 4, sök inom begränsat område, 2 av 3 utlagda apporter skulle hämtas efter att Anita skjutit ett skott ner i marken och gått tillbaka till oss. Piri sökte intensivt på första apporten och lämnade av fint, andra gick lite sämre men kom in. Resultat ?, Anita hade för länge sedan slutat tala om vad det blev, men jag gissar på max 10.

Station 5, walkup med skott och kast för en hund vid varje stopp. Piri gick i läge för att få hämta först, liten resning efter skottet, men bättre än förut och nästan under kontroll, men nära duger inte om man tävlar. Andra kastet var det Ticos tur så Piri fick gå kopplad för att inte studsa ut och störa Tico. Nu var det slut sa Anita men vi tiggde oss till en omgång till. Denna gång satt hon still och hämtade apporten fast den fick sig en ordentlig ruskning på vägen in. Efter att Tico hämtat sin andra apport gick vi tre gånger till, men nu var det inga kast. Innan vi var klara var Piri så trött att hon glömt bort hur man går fot. Resultat 0 poäng.

Nu kanske någon tror att vi åkte hem med huvudet under armen, ingalunda. Det här var precis vad vi behövde för att kunna gå framåt, husse fick sig en tankeställare och vet att vi måste träna på att få ner förväntningarna vid skott. Bra att vi kan träna hos Sanna nästa helg, då ska det skjutas många skott om det passar de andra. Jag är nöjd med Piri fotgående även om det ska bli bättre. Anita och hennes apportkastare var större än Elvis i Piris ögen, det har hänt andra, men nya förebilder måste skapas. Mellan stationerna passade vi på att öva fotgående och att ha lite roligt tillsammans. Piri jobbade bra och löste uppgifterna fast hon fick bannor av husse, starkt vilja som kommer att komma väl till pass senare.
En bra eftermiddag trots den otrevliga regnskuren som vi inte hade beställt.