Vad som hände på kursen !

Kursen började med en teorigenomgång där Anita talade om grunderna för att kunna lyckas bra med sin retriverträning. Lär dig hantera din hunds motor, broms och hur de fungerar ihop. För att kunna bromsa din hund så måste kontakt, lydnad, stadga och passivitet fungera. Skitenkelt eller hur ?

Det praktiska övningarna inleddes med kombinerade övningar där det ingår dessa delar för att kontrollera bromsen. Gå "fot" slalom mellan utlagda dummies, gå "fot" tills markering kastas - ta kontakt med hunden efter kast. Svårigheten ökades med ljud, skott och till sist skott ock kast.

Efter detta var det dags för "toklinjen", vi gick på linje och störningar med ökad svårighet lades in gradvis. På slutet fick vi gå ifrån hundarna två i taget och hämta de dummies som kastades, då slängde Anita en dummie till mitt framför hundarna vars förare var ute och hämtade. I detta pass fick jag jobba mycket med att bryta Piris fokusering på det som hände runt Anita, värst var det då hon lade upp apportkastaren (gevärsliknande) och markerade skottlossning. Detta var en förvarning om vad som skulle bli riktigt svårt för oss under denna kurs.
Jag blev väldigt glad att Piri satt fint då dummien landade mitt framför henne då jag var ute och hämtade. Anita sa att vi hade förbättrat oss i "fotgåendet" men det går att göra bättre sa hon också, bra att ha ett mål att jobba med.

Efter lunch provade vi stoppsignal eller om Anita kallar det kontaktsignal, vi fick här en kort genomgång och sedan är det bara hem och träna, för att kunna stoppa ihop det med linjetagen senare. Sedan var det dags för linjetag, beroende på startposition fick man några teräng byten och linjetaget slutade i lätt uppförsbacke. Det fungerade alldeles utmärkt att skicka iväg Piri mot de utlagda apporterna, men efter upptaget såg hon att det fanns fler apporter, snabb inkallningssignal och hon glömde bort de andra och kom in, men gjorde en liten lov strax innan honskulle lämna av. Ett litet utslag av bytesmedvetenhet och en liten protest mot att hon hela förmiddagen minsann inte hade fått bära några dummies. När alla hade provat detta var det dags för störningsmarkering innan linjetaget. Jag fick rådet att efter kastet säga nej till Piri för att tala om för henne att denna skulle vi inte hämta nu, kanske senare. Det trodde hon dock inte riktigt på, vi gick först en bit mot de utlagda apporterna för linjetaget, Piri skickades och vek av som en raket mot markeringen fast hon suttit fint och tittat i rätt riktning för linjetaget. Korrigerades med ett kraftfullt nej och kom snällt tillbaka, vi gick närmare de utlagda apporterna och Piri skickades på nytt. Denna gång vinglade hon iväg mot de utlagda och jag stöttade henne med beröm och du fick hon fart ut till apporterna. Efter att ha lämnat av dummien från linjetaget fick hon hämta markeringen. Jag är riktigt nöjd med övningen och på det sätt Piri är lätt att korrigera med ett enkelt nej om det går fel, hon lägger inte på sig något obehag utan jobbar fint vidare efter korrigering. Mer övningar var det inte på lördagen, men jag passade på att låta Piri ta årets första dopp mellan linjetagen, underbart väder under lördagen och solen värme både hundar och förare.

Söndagen inleddes med ett kortare teoripass om hur man utvecklar sökträningen för hunden, det gäller som förare att tänka på många saker för att träningen ska leda framåt och inte stanna på en för låg nivå eller att träningen blir "fördummande". Här har även Anita några delar som man alltid måste tänka på, vad dessa är får ni reda på om ni går kursen.

Sedan var det dags för skogen och viltpresentation för de hundar som inte var vana med alla sorters vilt, Piri tar mer än gärna "matvilt" men behöver mer vana med andra fåglar för att vi ska kunna starta på prov. Så det blev övningar med kråka och mås, det gick bra efter en stunds träning så det är bara att hålla i upprepa denna del av träningen efter kursen så sitter det nog snart.
Man blir lite förundrad du man tittar på vad hon gör då en kråka kastas på markering, ut som ett skott, plockar upp direkt, vänder hemåt och stannar efter 2-3 meter och lägger ner för att sedan kunna ta upp igen ?
Helt spontan i upptagen sa Anita men vad händer sen ?
Det löser sig med helt klart med träning och åter träning, jag är otroligt tacksam för att det bara är denna lilla del som för tillfället inte fungerar, tänk om man hade en hund där man måste traggla med för att den överhuvudtaget ska ta upp fågeln.
Vi satt sedan och tittade på de hundar som skulle jobba med ett sökfält med fågel, men Piri var helt klart lite trött och börja gnälla lite lätt då andra fick jobba. När sedan Anita sköt ett skott för att motivera hunden som börjat tröttna lite grann ute sökrutan blev det värre. Vi gick därifrån och jobbade med några linjetag, Piris stressnivå sjönk snabbt och hon var snabbt lugn och tyst igen.

Sedan var det dags för den tuffaste övningen för vår del, att gå efter skytten och sitta still och helt tyst vid markeringskast. Vi fick välja om det skulle vara med eller utan skott, jag tog utan efter ha sett hur Piri reagerade då den första hunden gått utan skott. Det var en promenad med fyra stopp och tre kast, vid sista stoppet fanns det utlagda dummies som man kunde skicka hunden på linjetag. Det kändes som en lång promenad, Piri var på helspänn och gnällde lätt då Anita höjde apportkastaren, vid tredje stoppet brast det när apporten landade i en buske och prasslade till. Piri drog iväg men vände snabbt efter korrigering. Vid sista stoppet fick hon gå på linjetaget, men hon behövde hjälp för att lämna min sida, hon satt först bara kvar efter kommando, så jag traskade ut och klev runt bredvid apporten, då fungerade det bra att skicka henne.
Sedan satt vi en bit bort och tittade till en början då de andra gick runt med skott, vi gick iväg en liten bit och Piri fick jobba i motsatt riktning från skotten. Vi gjorde både linjetag och markeringar och utnyttjade de skott som sköts för de andra hundarna.
Piri blir inte så uppjagad av själva skottet utan av vad skytten gör, stor förväntan då denna går iväg och lyfter bössan. Tina får hjälpa oss med detta, då det inte går att träna själv. Vi får säkert hjälp av de andra i kullen också, även om de kommit över detta så skadar det nog inte för dem att träna detta mer.

En givande helg då vi också passade på att lära känna några trevliga hundar av andra raser och deras ägare. Sonja & goldentiken Prillan, Gunela & goldentiken Laja. Sofie & Flathanen Chili samt tollarna Lilja och Freja med sina mattar Marita och Kristina.

Ett stort tack till Gunela för att jag får ta med hennes bilder här på bloggen.