Grillning

Nja, så tufft är det inte, men det har grillats idag. Kött till oss och avlämningar för Piri, det har varit en varm dag och vi tränade inte föränn på kvällen. Hela dagen har varit lite sen, jag klev inte upp så tidigt, men vi har fått i alla fall fått rätt så mycket gjort. Grinden är på renovering så jag skrapade och målade grindstolparna en första gång. Med Piri tränade vi avlämningar med vilt, trut och kråka. Det gick skapligt, hon vill gärna lägga ner vid mina fötter, men det ger numer ingen belöning, så nu gäller det att höja ribban. Upptagen var bra, även farten in, så nu är det bara sista biten kvar, vi får ta ett pass imorgon också.

Svarta fasan ska inte få smaka

I dag var vi ner till Anita för den andra av fyra träningar med vilt och skott. Jag och Piri passade på att gå ner och bada efter två timmar i bilen, vi var lite tidiga. Men det känns bra att ha tid att rasta av Piri efter bilturen, idag blev det dessutom ett litet dopp. På vägen ner till vattnet passade hon på att jaga lite Björktrast och spana på misstänkta stubbar.

Dagens vilt var kaja, duva, kråkor, and, trut och kanin. Kaninen var dagens överraskning för Piri, det har hon inte apporterat förut. Vi började med en promenad upp i skogen tillsammans med Anita och hennes labrador. Efter detta var det skotträning, Anita gick bort en bit och började skjuta, Piri och jag skulle gå fot och varvade med lite sitt – stanna kvar och inkallning. Efter ett tag passade Anita på att skjuta vid de mest olämpliga tillfällena i våra övningar, då chansen att skotten skulle få mest effekt på Piris lydnad. Men tji fick Anita, inte ens ett litet ryck eller pip var dagens facit.
Kul att märka en förbättring i hur Piri hanterar skott.

Sedan var det dags för dagens första sökövning, alla sju vilten placerades ut med truten placerad så att den inte skulle störas av någon annan vittring. Anden kom in först, men vid inleveransen började Piri räkna hur många vilt som fanns ute och vittrade med nosen högt i luften medans anden satt fint i munnen och plötsligt låg den på backen. Men den kom snabbt in efter inkallningssignal. Sedan sökte hon fint och tog in två vilt till innan vi tyckte det skulle apporteras kanin, tidigare försök att styra hennes sökriktning mot kaninen hade inte lyckats så nu blev det att prova linjetag mitt i söket. Det gick fint och kaninen som låg väl synlig på en sten plockades upp för att genast läggas ner för en snabb undersökning, snabba omtag som övergick till slickande. Vips kommer den svarta labradoren och kaninen kom snabbt in i Piris mun för inleverans, inga vilt till de svarta idag heller. Skicket efter detta kom truten in, vilket upptag, den bara for in i munnen och snabb vändning för inleverans. Nu tyckte jag synd om labben, så nu fick hon hämta en fågel. Bara en kvar och det var duvan som allra längst ut, fint arbete där hon lika bra som tidigare använde näsan.

Det syns bra att konkurens i form av en svart labrador är i stort sett oöverträffad då det gäller att få Piri motiverad till att apportera fortare och bära bättre. Råbert tycker inte om dagisfrökens labbetik fast hon är så snäll och trevlig, han kallar henne svarta fasan, undrar vad Piri kallar Anitas labrador i sina tankar. Därav dagens titel på inlägget.

En kort pratstund följt av en paus för oss medans Anita lade ut dagens andra sökövning med alla vilt längs en stig, med ett vilt utlagt vid en synlig markering på stigen. Vilten låg inte så långt ut ochvinden låg på in mot stigen. Nu började det krångla lite, upptagen var fortfarande bra men fåglarna droppades vid varje inleverans och det var inte frågan om avlämning i närheten av handen. Så vi tog en liten timeout och jag förklarade för Piri vad som gällde för att hon skulle få fortsätta att leta fågel. Nu tror ni kanske att det var lite morrande eller hårda ord, så var det inte alls. Jag sa faktiskt bara att nu räcker det med dummheter, fåglarna ska hela vägen in och de ska lämnas av i hand. Jag tror Piri förstod för det blev genast bättre men avlämningar får vi träna hemma. Piri fick ta in alla vilten fast hon fuskade lite och tog ibland vilten som låg vid en annan markering än där vi stod, näsan är helt enklet för bra eller så missbedömde vi vindriktningen lite grann. På någon av stoppen fick labben hämta för att öka Piris intresse, men de fåglarna lade vi ut igen så att Piri fick hämta dessa också.

En skön dag och trevlig handledning, men vi fick hemläxa på avlämningarna. Kom inte hit igen om det inte blivit bättre, men det ska det bli. Funderar nu på att byta något av passen på klanhelgen för att få mer tillfälla att öva detta, men vi får se hur det blir.

Agility chock

Idag har husse och Piri varit på sin allra första Agility kurs. Det var riktigt skojigt och Piri skötte sig utmärkt, vi fick prova på tunnlar, kontaktfält och hoppteknik. Det som var roligast var nog tunnlarna, när vi var på de andra stationerna tittade Piri avundsjukt på de andra som fick springa fort genom tunnlarna. Kontaktfälten var lite svårare, det gick ju inte fort, medans hoppen gick som en dans.

Husse fick dock lite problem då Piri skulle vara på höger sida !!!!
Var fan är min hund, men vi passade på att öva på detta mellan de andra övningarna och efter en liten stunds träning började jag vänja mig och Piri förstod rätt fort. Men det här får vi helt klart öva på hemma, att gå i cirklar åt bägge hållen med hunden innanför och utanför och i alla tänkbara kombinationer. Annars kommer det aldrig att fungera då vi ska börja springa runt bland hindren.

Hoppas det blir lika fint väder i morgon, då drar vi och fåglarna till Anita igen för en stunds träning på eftermiddagen.

Islossning

Idag var vi hos Anita och tränade med vilt, nu börjar det flyta på bra.
Piri var inte helt tyst på alla övningar men det var inte mycket gnissel så det får duga tills vidare, det får bli mer skotträning med passivitet.
Eller är det Anita hon blir upphetsad av ?
Det blev tyvärr inga bilder från idag men jag fokuserade på att få ut maximalt av dagens träning även om jag hade med mig kameran.

Vi började med att gå upp skogen tillsammans med Anita och hennes hund, det gick bra att gå fot fast viltkassen hängde på Anitas axel och den andra hunden brydde hon sig inte alls om. Vi skulle öva sök med alla vilten jag hade med mig till träningen, kråkor, kaja, trut, duva och and. För att vara lite snäll började vi med anden. Vi fick stå och titta då Anita gick runt med anden och sköt några skott och "duttade" med anden på olika ställen tills hon lade ner den ute i rutan, hon fortsatte sedan att skjuta några skott innan hon kom tillbaka. Piri stack som ett skott efter kommando och hittade snabbt anden och kom tillbaka, jag har aldrig sett henne vara så snabb i en sökruta tidigare. Visserligen lade hon ner den ett kort tag för att genast plocka upp den igen då jag sprang iväg och kallade på henne. Anita sa att jag måste se upp om farten sjunker vid inleveransen och stötta henne med inkallningssignal eller tillrop, så det tar jag på mig.

Sedan gjorde vi samma sak fast med kråka, för att sedan prova med truten. Nu visste vi att det kunde bli lite trassel med inleveransen så Anita hade sin hund redo för att skicka ut mot Piri om hon lade ner truten, så blev det också och ut i rutan kom en labrador. Piri glodde storögt och plockade snabbt upp truten och kom in till mig, inga fåglar till labben.
Sedan ville Anita titta på hur hon hanterade kajan, så nu gick hon iväg med sin hund och kastade en markering med kajan ner i en sänka. Piri hade minsann sett att labben var närmare och for iväg med en otrolig fart över kanten och ner i sänkan, hon kom upp lika snabbt och lämnade av kajan till mig. Anita hade tänkt ropa på mig om hon tvekade, det behövde hon inte, utan sa att det var länge sedan hon såg ett sådant snabbt upptag på kaja. Vi kollade om den var ihoptryckt, men det var den inte och Piri fick beröm för sitt goda apportgrepp. Nu var stämningen på topp, Piri och husse njöt i fulla drag. Det var länge sedan jag var så nöjd med en träning och bättre skulle det bli.

Anita sa att nu skulle vi prova att lägga ut alla fåglarna samtidigt med lite list för att undvika apportbyten. Anden lades ut närmast och de andra fåglar med bra avstånd och rätt med tanke på vinden. Piri skulle också bjudas på en liten överraskning i form av att labben skulle få hämta först, planen var att Anitas hund skulle ta anden så att den inte skulle finnas i sökrutan. Planen fungerade och ni skulle ha sett Piris min, vad nu ! så många fåglar och labben får hämta först. Piri skickades sedan ut och jobbade bra med näsan och vinden och fick snabbt upp vittring, nu dök hon på truten och fick samtidigt kråkvittring i nosen, Piri gick ifrån truten och fick genast bannor från mig. Hon vände snällt, tog upp truten och kom in för att lämna av. Hon fick sedan hämta in två fåglar till innan labben släpptes lös igen, samma förvånade reaktion från Piri och jag skulle gärna ha betalat 500 spänn för att få reda på vad hon tänkte. Sedan fick hon hämta den sista och den kom in fint.

Nu var jag otroligt nöjd och vi fick beröm av Anita för Piris fina arbete, vi stod och pratade ett tag och beslöt att inte apportera mer fåglar idag. Piri och jag satte oss ner och hon fick kopplet runt halsen medans Anita och hennes hund gick runt i sökrutan och sköt lite skott. Efter varje skott så tog jag kontakt med Piri och gav henne en belöning om hon var tyst, jag var nära att mista ett finger i denna övning, Piri högg efter köttbullen efter två av skotten. Det var precis efter skottet hon högg och det gjorde ont, men det kunde jag bjuda på idag eftersom hon var tyst. När sedan Anita kom närmare brast det lite och vi tog en kort vända runt en gran. Piri gav ifrån sig lite ljud men hon lugnade ner sig riktigt fort, så de kommer att gå att få bort.

Sedan pratade vi strunt ett tag till och Piri blev fort helt lugn och passiv igen, sedan gick vi fot tillbaka till bilarna för en kort sammanfattning av dagens träning. Jag vet inte om Anita var lika nöjd som jag men det är vi som behöver öva och det gick riktigt bra idag. Jag ser fram mot nästa träning med Anita, hon har en fin förmåga att ta fram det bästa ur mig och Piri.

Ostadigt väder

Igår var vi på andra träffen av en viltspårskurs, Piri har ju redan klarat anlagsklass, men tänkte att en nystart skulle vara bra efter debacklet i öppenklass då vi hamnade mitt i en orienteringsträning. När vi åkte in till Gävle på kvällen hängde det tunga skyar på himlen och det dröjde inte länge förän det både regnade, åskade och haglade. Vi skulle träffas 18:30 men kursledaren var försenad och när han dök upp vid 19:00 tiden sken solen igen.

Det är en kurs som kennelklubben arrangerar så det är blandade raser, det tycker jag är riktigt roligt och se hur andra hundar beter sig på ett blodspår. Vi är tre grupper och vi skulle gå sist, så det blev en nyttig väntan för Piri, när det väl var dags gick vi iväg med en annan hund som skulle gå sitt spår före oss, Piris nos blev ännu längre, men hon satt fint och väntade. Väntan blev lång och efter 20 minuter kom de tillbaka utan att ha klarat sitt spår, nu skulle i alla fall vi få gå vårt.
Piri startade bra men slog rätt mycket över spåret, ringade vid bloduppehållet men klarade vinkeln bra och höll god fart på sista raksträckan.

Jag är nöjd med spårarbetet, det syntes att hon suttit och laddat. Nu fick vi gå den andra hundens spår för att se om vi kunde hitta klöven, nu gick det som på räls, nosen i backen mest hela tiden. Plötsligt dök hon in i en gran och han som blodat spåret sa att nu har hon hittat klöven, det var bra att han var med för jag undrade varför hon försvann in i granen efter så kort spårning, det visade sig att hon som blodat spåret inte hade gått hela spåret så jag förstår varför den andra hunden inte hittade någon klöv eftersom de hade fortsatt förbi denna gran.

"Finns det mer spår till mig är jag redo!"

Vi nöter på

I onsdags var vi nere hos Johanna och Tico för en liten kvällsträning, Stina med Tengel och Raiko var också där. Vi hade med oss lite vilt som det skulle tränas med, Johanna hade också plockat i frysen. Piri fick apportera kråka, trut och duva i lite olika övningar. Truten är fortfarande lite mysko, så nu blir det vattenträning med den. Piri blev rätt fort trött så träningen blev inte så lång, men med restiden inräknat så blir det ju lite längre. Det kan också bero på att Tico och Piri fick sitta och titta på när Tengel tränade först. Sedan missade jag helt och hållet när Piri släpptes ur bilen, hon fick springa fritt och drog iväg till området där Tengel varit, lydnaden var inte på topp efter detta rännande så nästa gång hon suttit och väntat blir det till att ha henne under kommando direkt när hon kommer ur bilen. En liten lustig reflektion på viltträningen, när vi tränat färdigt så blir hon hetare på viltet och tog utan problem kajan som jag räckte fram under promenaden till bilen, jag får fråga Anita om vad detta kan bero på, eller rätatre sagt hur man kan utnyttja detta på bästa sätt.

Städande houdini-hund

Vi satte upp staketstolpar och grönt stängsel i helgen för att kunna ha hundarna ute på baksidan av huset så att Råbert inte kan jaga bilar och Piri skälla på förbipasserande. Det fungerar utmärkt på Råbert men Piri kommer under, vi satte det nämligen med en springa under för att kunna komma åt att klippa gräset. Nu diskuterar Tina och jag hur vi ska lösa problemet för att Piri inte ska ta sig ut, det blir nog gamla kompostgaller längst ner.

Idag hade jag bestämt att tvätta och dammsuga bilen, så när jag var i garaget så tog jag upp de vilt vi ska ha med till Johanna och Tico imorgon, Piri var snällt kvar bakom avspärrningen på husets baksida. När jag senare höll på att tvätta bilen ute på vägen var Piri på framsidan, jag suckade lite trött men lät det hela bero, hon låg ju bara och tittade. När jag sen kom in på tomten fick jag en stelfrusen duva i handen, berömde henne lätt och gav henne en godis. Duvan lades in i garaget igen, men uppe på en bänk, tillsammans med den andra duvan, kråkan och kajan. Nu gick jag ut och började dammsuga bilen inne på tomten medans Piri förpassades bakom avspärrningarna igen. När jag kröp ur bagageutrymmet så fick jag en trut i handen, mer beröm och truten fick hamna med de andra vilten i garaget, Piri ville nu inte lämna truten helt ifred utan hoppade efter den medans vi var på väg in i garaget. Efter detta gick städningen störningsfrtt men Piri fick vara ute på hela tomten, nu ska stängslet tätas.

Truten inlevererad

Nu blev det ingen tur till Tärnsjö, men vi passade på att träna med truten i alla fall. Det gick så där i början, Piri bar inte truten särskilt länge utan lade ner den efter bara någon sekund. Men efter en liten stunds träning så både bar hon och tog in truten på markingskast, eftersom hon var lite tveksam i början på träningen så var jag inte så noga med stadgan. Huvudsaken var att truten blev upplockad och inlevererad.

Var fan är min trut !

Idag har det varit varmt och vi har inte tränat något, däremot har gräsmattan klippts och altanen blivit inoljad.
Imorgon ska vi träna med Johanna och Tico, så jag har tagit fram lite olika fåglar och lagt i garaget för att de ska tina, så nu på kvällen ville inte Piri komma in. Det ligger fåglar i garaget som jag inte har fått hämta så jag stannar här till det det blir lite apportering.
Visst ser hon rätt bestämmd ut ?

Kalle kråka

En snabb liten viltträning var det idag, Piri fick nosa av den och borrade in nosen i fjäderdräkten och sniffade av den för dagen tinade kråkan.
Jag alternerar de kråkor vi har så att det inte är samma kråka varje träning denna vecka.

Vi började med Piri fick bära kråkan medans vi joggade fram och tillbaka, inga problem med att få henne att greppa kråkan, inte heller att bära på den. Efter en stunds bärande gick vi ut i skogen för att kolla om det skulle fungera med bärandet i en markering. Piri sprang över kråkan som hamnat dold i blåbärsriset men vände nästan i luften då hon fick vittringen i näsan,
tog upp och kom ända in med kråkan.

En nöjd husse ville nu prova något annat, linjetag, Piri såg också rätt sugen ut. Klockrent linjetag och upptag, inleverering var också bra förutom att kråkan släpptes 2 dm framför mig, då blev det ingen köttbulle. Höll fram handen och tittade på Piri utan att säga något, hon tog kråkan och nu fick jag den i handen. Hon är rätt smart så förhoppningsvis lönar det sig att visa för henne vad som är helt rätt och ger belöning.

Gävles ödemarker

Idag var det SSRK träning utanför Gävle, närmare bestämt i Kubbo som ligger i skogen efter man passerat Mårtsbo.
Är det någon som varit där ?

Vi började hela gruppen tillsammans med några enklare stadge övningar, vi stod på två led mittemot varandra och fick först lämna hundarna sittande medans förarna gick emot varandra för att hälsa på varandra. Sedan gick vi tillbaka till hundarna och bägge leden gick lite grann mot mitten där nu en man sprang förbi släpandes på en kanin i ett långt snöre. Piri tittade mer på mannen som sprang än den lilla kaninen som skumpande efter, vi gick sen närmare och han sprang en gång till. Nu började det vittra ordentligt men Piri satt fint hela tiden.
Sedan fanns det fyra stationer, walk-up med skott, markeringsövning, släpspår och jag vet inte vad jag ska kalla den fjärde stationen, kanske hörselsök. Ni får veta mer senare.

Vi började med walk-up över en svårt sorkangripen äng, en funktionär gick bredvid med en liten apportkastare som var som en pistol med små apporter i hårdplast. Hundarna fick bekanta sig med apporterna innan vi började, de flesta hade aldrig sett apporter av denna sort. Funktionären hade lagt ut fler apporter i området som apportkastaren sköt emot, så det fanns gott om apporter i området hundarna senare skulle leta i. Hade jag varit mer vaken hade jag naturligtvis inte ställt mig närmast funktionären med apportkastaren, Piri pep redan då första apporten flög iväg, så vi vände och gick åt andra hållet. Efter de följande fyra avfyrningarna hade hon lugnat ner sig och var nu helt tyst så vi gick fot till den plats där de andra var. De hade redan börjat söka efter apporterna men det brydde hon sig inte så mycket om, däremot lockade den underliga stationen fyra med härliga ljud. Vi kom dock fram till de andra och Piri stack iväg ut och letade upp en apport. Sedan satt vi och väntade tills alla apporterna var inne.

Vi gick sedan bort till släpspåret, men där var det hiskligt lång kö så efter ett tag ropade de från station fyra, så vi traskade iväg för inte behöva stå och vänta 20 minuter. På stationen startade man på en äng, lika jävla ojämn som den första, 25 meter bort fanns en tät granplantering med rätt så stora granar, där gick en funktionär in med en lockpipa och kvackade som tusan, det fanns tre dummies utlagda i skogen. Funktionären gick från vänster upp mot höger under kvackande, han hade bra lungor. Piri satt fint och helt tyst, troligtvis helt förundrad, funktionärens promendad avslutades med ett kraftigt skott. Nu fick man skicka hunden att leta efter en apport, Piri drog iväg i full fart mot skogen och tvekade lite innan hon kastade sig in bland granarna. Sedan var det tyst och lugnt ett rätt långt tag innan hon kom ut med god fart med en apport i munnen och hoppade graciöst över ett stort dike innan hon lämnade av. Efter en liten stund kom funktionären ut och såg ut som han ville säga något, vi hade redan börjat gå från stationen men stannade till. Han berättade att hon precis då hon plockat upp apporten fått syn på honom och genast släppt apporten och frustat för att sedan fokusera honom helt, för att efter ett tag plocka upp apporten och försvinna ut ur skogen. Jag som trodde han gömt sig ordentligt förstod nu varför det tog sådan tid innan hon kom ut. Kanske inte den mest lämpliga övningen för en skendräktig tollartik, men jag var stolt över att hon kom över fulingen i skogen och kom tillbaka med apporten, det hade kunnat bli ett tollaryl i skogen.

När vi gick tillbaka var det lika lång kö eller längre till släpsåret så vi hoppade över detta helt och hållet och gick till markeringsövningen. Där var det "minnesträning" en trut kastades och sedan skulle man vända sig bort medans truten byttes ut mot en kaja. Piri for iväg och tvärvände när hon fick vittring på kajan, men den kom inte in. Det hade jag inte väntat mig efter som vi bara är på kråka denna vecka. Så hon fick komma in utan några kommentarer eller annat tjafs. Sedan gjorde vi en enkelmarkering med dummie i ett annat område. Vi tar kajan nästa vecka hemma.

Trots pipen på första övningen var jag nöjd med Piri, det sköts och kvackades hela tiden då vi promenerade runt och hon var bara het då vi var med och gick närmast funktionären med apportkastaren, och det upphetsningen gick snabbt tillbaka då vi vände om. En nyttig träning trots kanske inte alla övningar gick som på räls, men så mycket skjutande har vi inte haft på någon träning. Det får bli en stilla dag imorgon med kråkpromenad.

Veckans vilt

Vi fick ju lite tips på kursen i Fliken hur jag skulle komma till rätta med att få Piri att lära sig att bära det som inte är matvilt. På kursen sprang hon ju ut för att sedan genast ta upp och vända för att senare lägga ner på vägen in, så vi har övat att bära kråka två dagar i rad nu.

Det fungerar rätt bra, men gisses vad snabb hon är, jag försöker få henne att bära bredvid mig, men för att det ska vara roligt så får husse för tillfället springa. Rena rama intervallträningen, när hon rusar iväg före så vänder jag riktning och kallar försiktigt medans hon för beröm medans hon bär.
Lämnas kråkan av i handen efter bärande blir det köttbulle. Jag har efter detta provat att kasta markeringar med kråkan, det funkar inte varje gång men blir bättre för varje gång vi övar. Idag lade hon ner på vägen in och kom tillbaka till mig för att få en köttbulle, men den gick jag inte på, utan vi gick ut och hämtade kråkan för att bära lite mer, efter detta kastades markering igen och nu kom kråkan hela vägen in och köttbullen delades ut.
Det gäller för mig att vara tydlig för att visa Piri att jag gör skillnad på vad som ger belöning.

Förra veckan var vi uppe i stugan över sista April för att slippa vara mitt uppe i kvarterets avskjutningsramp som är mitt emot vårt hus i stan eftersom det är en obebyggd tomt. Då passade vi på att öva lite apportering med dummies i skogen.