Gävles ödemarker

Idag var det SSRK träning utanför Gävle, närmare bestämt i Kubbo som ligger i skogen efter man passerat Mårtsbo.
Är det någon som varit där ?

Vi började hela gruppen tillsammans med några enklare stadge övningar, vi stod på två led mittemot varandra och fick först lämna hundarna sittande medans förarna gick emot varandra för att hälsa på varandra. Sedan gick vi tillbaka till hundarna och bägge leden gick lite grann mot mitten där nu en man sprang förbi släpandes på en kanin i ett långt snöre. Piri tittade mer på mannen som sprang än den lilla kaninen som skumpande efter, vi gick sen närmare och han sprang en gång till. Nu började det vittra ordentligt men Piri satt fint hela tiden.
Sedan fanns det fyra stationer, walk-up med skott, markeringsövning, släpspår och jag vet inte vad jag ska kalla den fjärde stationen, kanske hörselsök. Ni får veta mer senare.

Vi började med walk-up över en svårt sorkangripen äng, en funktionär gick bredvid med en liten apportkastare som var som en pistol med små apporter i hårdplast. Hundarna fick bekanta sig med apporterna innan vi började, de flesta hade aldrig sett apporter av denna sort. Funktionären hade lagt ut fler apporter i området som apportkastaren sköt emot, så det fanns gott om apporter i området hundarna senare skulle leta i. Hade jag varit mer vaken hade jag naturligtvis inte ställt mig närmast funktionären med apportkastaren, Piri pep redan då första apporten flög iväg, så vi vände och gick åt andra hållet. Efter de följande fyra avfyrningarna hade hon lugnat ner sig och var nu helt tyst så vi gick fot till den plats där de andra var. De hade redan börjat söka efter apporterna men det brydde hon sig inte så mycket om, däremot lockade den underliga stationen fyra med härliga ljud. Vi kom dock fram till de andra och Piri stack iväg ut och letade upp en apport. Sedan satt vi och väntade tills alla apporterna var inne.

Vi gick sedan bort till släpspåret, men där var det hiskligt lång kö så efter ett tag ropade de från station fyra, så vi traskade iväg för inte behöva stå och vänta 20 minuter. På stationen startade man på en äng, lika jävla ojämn som den första, 25 meter bort fanns en tät granplantering med rätt så stora granar, där gick en funktionär in med en lockpipa och kvackade som tusan, det fanns tre dummies utlagda i skogen. Funktionären gick från vänster upp mot höger under kvackande, han hade bra lungor. Piri satt fint och helt tyst, troligtvis helt förundrad, funktionärens promendad avslutades med ett kraftigt skott. Nu fick man skicka hunden att leta efter en apport, Piri drog iväg i full fart mot skogen och tvekade lite innan hon kastade sig in bland granarna. Sedan var det tyst och lugnt ett rätt långt tag innan hon kom ut med god fart med en apport i munnen och hoppade graciöst över ett stort dike innan hon lämnade av. Efter en liten stund kom funktionären ut och såg ut som han ville säga något, vi hade redan börjat gå från stationen men stannade till. Han berättade att hon precis då hon plockat upp apporten fått syn på honom och genast släppt apporten och frustat för att sedan fokusera honom helt, för att efter ett tag plocka upp apporten och försvinna ut ur skogen. Jag som trodde han gömt sig ordentligt förstod nu varför det tog sådan tid innan hon kom ut. Kanske inte den mest lämpliga övningen för en skendräktig tollartik, men jag var stolt över att hon kom över fulingen i skogen och kom tillbaka med apporten, det hade kunnat bli ett tollaryl i skogen.

När vi gick tillbaka var det lika lång kö eller längre till släpsåret så vi hoppade över detta helt och hållet och gick till markeringsövningen. Där var det "minnesträning" en trut kastades och sedan skulle man vända sig bort medans truten byttes ut mot en kaja. Piri for iväg och tvärvände när hon fick vittring på kajan, men den kom inte in. Det hade jag inte väntat mig efter som vi bara är på kråka denna vecka. Så hon fick komma in utan några kommentarer eller annat tjafs. Sedan gjorde vi en enkelmarkering med dummie i ett annat område. Vi tar kajan nästa vecka hemma.

Trots pipen på första övningen var jag nöjd med Piri, det sköts och kvackades hela tiden då vi promenerade runt och hon var bara het då vi var med och gick närmast funktionären med apportkastaren, och det upphetsningen gick snabbt tillbaka då vi vände om. En nyttig träning trots kanske inte alla övningar gick som på räls, men så mycket skjutande har vi inte haft på någon träning. Det får bli en stilla dag imorgon med kråkpromenad.