Islossning

Idag var vi hos Anita och tränade med vilt, nu börjar det flyta på bra.
Piri var inte helt tyst på alla övningar men det var inte mycket gnissel så det får duga tills vidare, det får bli mer skotträning med passivitet.
Eller är det Anita hon blir upphetsad av ?
Det blev tyvärr inga bilder från idag men jag fokuserade på att få ut maximalt av dagens träning även om jag hade med mig kameran.

Vi började med att gå upp skogen tillsammans med Anita och hennes hund, det gick bra att gå fot fast viltkassen hängde på Anitas axel och den andra hunden brydde hon sig inte alls om. Vi skulle öva sök med alla vilten jag hade med mig till träningen, kråkor, kaja, trut, duva och and. För att vara lite snäll började vi med anden. Vi fick stå och titta då Anita gick runt med anden och sköt några skott och "duttade" med anden på olika ställen tills hon lade ner den ute i rutan, hon fortsatte sedan att skjuta några skott innan hon kom tillbaka. Piri stack som ett skott efter kommando och hittade snabbt anden och kom tillbaka, jag har aldrig sett henne vara så snabb i en sökruta tidigare. Visserligen lade hon ner den ett kort tag för att genast plocka upp den igen då jag sprang iväg och kallade på henne. Anita sa att jag måste se upp om farten sjunker vid inleveransen och stötta henne med inkallningssignal eller tillrop, så det tar jag på mig.

Sedan gjorde vi samma sak fast med kråka, för att sedan prova med truten. Nu visste vi att det kunde bli lite trassel med inleveransen så Anita hade sin hund redo för att skicka ut mot Piri om hon lade ner truten, så blev det också och ut i rutan kom en labrador. Piri glodde storögt och plockade snabbt upp truten och kom in till mig, inga fåglar till labben.
Sedan ville Anita titta på hur hon hanterade kajan, så nu gick hon iväg med sin hund och kastade en markering med kajan ner i en sänka. Piri hade minsann sett att labben var närmare och for iväg med en otrolig fart över kanten och ner i sänkan, hon kom upp lika snabbt och lämnade av kajan till mig. Anita hade tänkt ropa på mig om hon tvekade, det behövde hon inte, utan sa att det var länge sedan hon såg ett sådant snabbt upptag på kaja. Vi kollade om den var ihoptryckt, men det var den inte och Piri fick beröm för sitt goda apportgrepp. Nu var stämningen på topp, Piri och husse njöt i fulla drag. Det var länge sedan jag var så nöjd med en träning och bättre skulle det bli.

Anita sa att nu skulle vi prova att lägga ut alla fåglarna samtidigt med lite list för att undvika apportbyten. Anden lades ut närmast och de andra fåglar med bra avstånd och rätt med tanke på vinden. Piri skulle också bjudas på en liten överraskning i form av att labben skulle få hämta först, planen var att Anitas hund skulle ta anden så att den inte skulle finnas i sökrutan. Planen fungerade och ni skulle ha sett Piris min, vad nu ! så många fåglar och labben får hämta först. Piri skickades sedan ut och jobbade bra med näsan och vinden och fick snabbt upp vittring, nu dök hon på truten och fick samtidigt kråkvittring i nosen, Piri gick ifrån truten och fick genast bannor från mig. Hon vände snällt, tog upp truten och kom in för att lämna av. Hon fick sedan hämta in två fåglar till innan labben släpptes lös igen, samma förvånade reaktion från Piri och jag skulle gärna ha betalat 500 spänn för att få reda på vad hon tänkte. Sedan fick hon hämta den sista och den kom in fint.

Nu var jag otroligt nöjd och vi fick beröm av Anita för Piris fina arbete, vi stod och pratade ett tag och beslöt att inte apportera mer fåglar idag. Piri och jag satte oss ner och hon fick kopplet runt halsen medans Anita och hennes hund gick runt i sökrutan och sköt lite skott. Efter varje skott så tog jag kontakt med Piri och gav henne en belöning om hon var tyst, jag var nära att mista ett finger i denna övning, Piri högg efter köttbullen efter två av skotten. Det var precis efter skottet hon högg och det gjorde ont, men det kunde jag bjuda på idag eftersom hon var tyst. När sedan Anita kom närmare brast det lite och vi tog en kort vända runt en gran. Piri gav ifrån sig lite ljud men hon lugnade ner sig riktigt fort, så de kommer att gå att få bort.

Sedan pratade vi strunt ett tag till och Piri blev fort helt lugn och passiv igen, sedan gick vi fot tillbaka till bilarna för en kort sammanfattning av dagens träning. Jag vet inte om Anita var lika nöjd som jag men det är vi som behöver öva och det gick riktigt bra idag. Jag ser fram mot nästa träning med Anita, hon har en fin förmåga att ta fram det bästa ur mig och Piri.